I feel another glass of champagne coming on

I feel another glass of champagne coming on

onsdag 18 maj 2016

Onsdag

Men vad har jag gjort idag, då? Jag har läst en del i senaste Robert Galbraith-boken, spelat Sims 3, beställt nytt pass (för att mitt gamla snart går ut), ätit Brie, skurat duschen. Lite sånt.
Härom dagen beställde jag hem pizza. Fel sort. En sort med kött på! Such waste. Jag behöver skaffa mig en polare i närheten som jag kan ge saker som jag inte vill ha.
Min arbetsvecka börjar imorgon.

Alltså, det ör så mycket som jag skulle vilja/behöva lägga pengar på! Pengar, pengar, pengar. Problemet är ju bara att det typ inte hjälper att jobba mer. Att jobba mer generar några få hundralappar extra, vilket inte känns som om det gör särskilt stor skillnad. Konstigt nog.

Mat kostar massa om man inte är duktig och lagar en massa hemma från scratch. Vilket jag inte är eller gör. Det finns en massa fina kläder och sånt som jag skulle vilja ha... Jag skulle vilja gå på bio oftare. Jag behöver gå till optikern, kolla till synen och sedan fixa glas till mina nya bågar. Jag behöver underhålla fransarna. Fabulösa presenter till folk när de fyller år och andra sådana presenttillfällen. Jag behöver uppdatera sminkförrådet i jakten på skönhet lite närmare Dita von Teese (kläderna räknas in där också). Jag behöver fler galgar till alla kläderna. Och nu behöver jag alltså en ny mobil också. Och så är det dags att gå och kolla upp födelsemärkena så jag inte har fått cancer i nån av dem. Och jag borde gå till tandläkaren. Skulle vilja fixa en hel mun med nya tänder, men det kostar ju typ sexsiffrigt. Man ska hålla sig med medicin och p-piller. Visst finns det några skulder som behöver tas omhand. Jag skulle vilja gå ut mer om kvällarna till barer och träffa nytt folk. Jag skulle vilja uppdatera min verktygslåda också. Och öppna ett katthem... Och flytta till nåt större...

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet. Jag vill ha rosa grytor, roliga bestick, en kruka till min jadeplanta, vara medlem i The Sherlock Holmes Society of London, kunna tacka ja till alla evenemang som erbjuds mig istället för att tacka nej för att jag är pank, jag har en massa bilder som behöver ramar, jag vill ha hyllor till mina nagellack osv, osv, osv.

Jag blir smått deprimerad av tanken på att jag aldrig kommer åstadkomma ens hälften av detta. Bäst att låta bli att tänka på det då. Det är ju i vilket fall som helst normalt att inte få allt man vill ha.

End of rant.

Inga kommentarer: